Använder Blogger.
RSS

When Women Lie

Så var man i hemstaden. Orkade inte sova i min lägenhet så jag sov hos mamma som är på semester. Det är ganska skönt för här finns TV och bredband vilket jag inte har i min lägenhet längre eftersom jag ju har den i några dagar till. Här finns dessutom inga jobbiga minnen av allt självskadebeteende och annan allmän skit som har hänt där.
Men ändå sitter ångesten i bröstet som en djävla parasit som inte vill släppa taget. Den här staden är inte för mig längre, jag har inget förutom min familj att hämta här och de kommer ju aldrig att lämna mig även om jag bor på andra sidan jordklotet.

Saknar min älskling också, att inte vakna och se honom bredvid mig är alltid lika jobbigt men att sakna är ju egentligen inget negativt i sig, förutom för stunden kanske.

Det sista och slutgiltiga som hände här var att en tjej fick mig att flytta in hos henne, hon pratade i telefon med min man (vi var inte ihop än då utan bara väldigt nära vänner) och jag hade sagt redan innan till henne att jag inte ville att hon skulle fortsätta stöta på honom för jag hade fått känslor för honom. Hon lovade att sluta men berättade för honom vad jag sagt och att hon struntade i det. När jag så skulle åka och hälsa på honom (vi hade beslutat oss för att bara vara vänner) så sa hon att "om jag knullade honom skulle jag inte säga något till henne" vilket jag lovade, men det blev inte så att vi bara hade sex utan vi blev faktiskt tillsammans vilket är ganska svårt att dölja för någon man är kombo med så jag ringde och sa det. Efter det slängde hon ut mig och började en hatkampanj mot oss båda, så jag vet inte längre vilka som tror på hennes bullshit och inte. Det var liksom bara droppen!

Det här är inget hatinlägg mot någon, jag skriver bara vad som hände. Men då insåg jag att det finns inget för mig att hämta här, eller jo, min bästa vän är den jag kommer sakna mest men han kan alltid hälsa på oss i Stockholm då han och min man kommer också riktigt bra överens!

Nu har i alla fall jag och en väninna bestämt tjejdag/kväll med massa skämma bort oss själva på torsdag vilket gjorde att ångesten lättade när jag kunde få lite framtidsplaner.

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

Coming Home

Vaknade halv sex av att älsklingen kom hem från krogen, kunde somna om och vaknade åtta igen. Nu har jag gjort mig i ordning och skall dra och hämta biljäveln från verkstaden och sedan skall jag åka hem till hemstaden och packa ihop det sista från lägenheten innan jag hyr ut den.

Att åka hem ger mig sjuk ångest faktiskt, mår inte alls bra av det men det är inte mycket att göra. Det jobbigaste är att älskling måste stanna i Stockholm och jobba så jag får göra allt själv. Kanske struntar jag i att sova i lägenheten och sover hos mormor och morfar istället. Har en läkartid imorgon och en psyktid på måndag.
Jag hade tänkt att hälsa på en väninna på vägen men bilen pajade och jag får den inte förrän idag, dock så funderar jag ändå på att hälsa på henne. Hon är gravid och jag har hittat världens coolaste hårdrocks-pekbok till hennes dotter. Hennes man är också musiker och nära vän med min ögonsten.

Nej, ingen idé att dröja med att hämta bilen egentligen. Måste bara komma på ett sätt att bli av med trycket i bröstet utan att ta benzo eller värre.

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

Arisen From the Ashes

Jag har bloggat mycket förr, men snarare på ett extremt negativt sätt. Jag har vart med om för mycket redan, inläggningar, dödsfall och självdestruktivitet. Nu bryter jag cirkeln, nu börjar jag om på nytt så här är jag;

Jag är en 25-årig tjej som numera bor med min pojkvän i Stockholm men är uppväxt i en småstad på västkusten. Jag lider av Borderline Personlighetsstörning och livet. Ibland känns det så i alla fall. Jag har gått genom eld och vatten för att komma ut på andra sidan, redo att möta nya öden!
Jag har även haft ett extremt allvarligt självskadebeteende med permanenta både ärr och nervskador, ätstörningar (som jag fortfarande tampas med), gjort flera allvarliga självmordsförsök och varit inlagd sammanlagt ett och ett halvt år av mitt liv och jag tänker se till att det inte blir en dag till!

Och det är framför allt just det faktum att jag fortfarande lever och mår bättre för var dag som går som gör att jag vill berätta min historia och dela med mig av hur jag sakta men säkert kommer på fötter igen.

Until then

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

Om mig

Mitt foto
Stockholm, Sweden
Jag är en 25-årig tjej som lever med Emotionellt Instabil Personlighetsstörning och har mycket i ryggsäcken. Börjar äntligen lära mig att hantera mina problem och tar numera tag i mina problem istället för att ta ut mina problem på mig själv i form av olika självskadebeteenden! Jag bloggar för att jag hoppas andra kan läsa och ta hjälp av min historia