Använder Blogger.
RSS

Blinded By Fear

Känner mig som en urtvättad disktrasa ungefär. Eller en Cola utan kolsyra. Ibland kan jag knappt stoppa mig själv från att skada mig själv och andra så mycket. Jag var tvungen att återigen ta Stesolid, bara för att komma över vattenytan för att få bort självmordstankarna ur mitt huvud.
Så nu sitter jag som en Zombie och kollar på Simpsons, och egentligen vill jag bara att klockan skall bli tillräckligt mycket för att jag kan gå och lägga mig och sova bort depressiviteten som följer. Visst, skulle säkert bli jätteglad om jag tog fler Stesolid, men jag är inte ute efter att vara glad, jag är ute efter att överleva, just nu i alla fall.

Ord sårar så mycket, så mycket mer än vad människor tror. Och det värsta någon kan säga till mig är att jag överreagerar eller att det inte är viktigt, det jag känner alltså, för jag tror på dem. För innerst inne känner jag att jag inte spelar någon roll, att jag på något sätt lever för andra.
Jag kan inte ringa någon för jag vill inte störa de med mina idiotiska problem. Det finns viktigare saker de kan göra än att behöva lyssna på mig. Och vissa visar det ganska tydligt också.
Så många som sagt "Du kan alltid ringa" men ingen som faktiskt menat det. Tror jag i alla fall.

Livet är fan inte alltid på topp, tvärtom, nere i mitt mörker sitter jag ensam och den enda stegen jag har tar mig bara halvvägs upp. Där jag kan se solljuset, men inte känna det på min hud.
Där nere existerar bara destruktivitet och ångest. Och jag hatar det varje gång jag ramlar ner igen.

Jag hatar benzo, men ibland räddar det mitt liv.

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

1 kommentarer:

www.attlevalivet.blogg.se sa...

Åh vad jag känner igen mig i detta inlägg. Har inga tröstande ord att skriva, mer än att du inte kämpar ensam. Skickar så mycket kraft det går!

/Katarina

www.attlevalivet.blogg.se

Skicka en kommentar

Om mig

Mitt foto
Stockholm, Sweden
Jag är en 25-årig tjej som lever med Emotionellt Instabil Personlighetsstörning och har mycket i ryggsäcken. Börjar äntligen lära mig att hantera mina problem och tar numera tag i mina problem istället för att ta ut mina problem på mig själv i form av olika självskadebeteenden! Jag bloggar för att jag hoppas andra kan läsa och ta hjälp av min historia