Använder Blogger.
RSS

Dunkelheit

Har suttit som förstenad i soffan och stirrat på skärmen på datorn, utan att jag såg på något program eller film. Vet inte riktigt vad jag skall ta mig till. Jag funderar på att dra till älsklingen i studion och sova över där för just nu räknar jag bara timmarna tills det är ok för mig att ta mina sömntabletter och gå och lägga mig.

Vet inte vad det är riktigt, jag har svårt att släppa saker, människor som gjort mig illa genom åren, alla skulder jag har efter mitt ex missbruk, jag var i allra högsta grad medberoende och hjälpte honom (pengamässigt) att skaffa tabletter istället för att sätta ner foten och säga "räkningar kommer först". Sedan när han dog började jag strunta i precis allt och nu får A sota för mina misstag.

Så mycket tankar och att sitta ensam i en lägenhet gör knappast saken bättre. Jag borde bara ta bilen och dra men jag måste ju höra att det är ok först och jag vill nog egentligen åka tidigt i morgon och vara där då istället.
Just nu är det inte så mycket ångest som depression, melankoli.
Jag tar på mig precis allt, känner skam och skuld över allt jag gjort, att jag aldrig kan visa mina lår eftersom de är så söndertrasade. Mina armar är inte så farliga (om man jämför) och det har jag på något sätt accepterat, men kanske känns det bättre att människor tror att det är en så kallad "emo-grej" än att de inser hur allvarligt sjuk jag faktiskt har varit, och fortfarande är, även om jag är på väldigt god bättringsväg!

Tankarna spinner runt snabbare är ljusets hastighet och jag vet varken in eller ut. Jag vill bara vara, kunna slappna av och känna mig trygg!

Dessutom vet jag att jag borde laga middag nu för att inte hamna i en hets-attack, förebygga, äta regelbundet. Jo, men det är fan inte lätt! Mat är en drog för mig, men andra missbrukare kan helt avstå sin drog och därmed frestelsen, det kan ju inte jag. Man måste äta!

Har ont i magen hela tiden och jag vet inte ens varför; stress, ångest?

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

2 kommentarer:

Eriiza sa...

Sådana saker är inte lätta att släppa, de har
gjort mycket för att du skall kunna vara den
person du är idag.
Jag ser det mer som att, även om jag varit med
om massa skit, så är jag tacksam, utan allt det
hade jag kanske varit en ytlig människa, utan
något som helst underlag..?
http://eriiza.webblogg.se/

Demonic sa...

Absolut, man måste tänka så annars hade man ju blivit galen!

Skicka en kommentar

Om mig

Mitt foto
Stockholm, Sweden
Jag är en 25-årig tjej som lever med Emotionellt Instabil Personlighetsstörning och har mycket i ryggsäcken. Börjar äntligen lära mig att hantera mina problem och tar numera tag i mina problem istället för att ta ut mina problem på mig själv i form av olika självskadebeteenden! Jag bloggar för att jag hoppas andra kan läsa och ta hjälp av min historia