Black Hole Sun

Tillbaka i Stockholm. Precis träffat min nya psykolog och PAS (PatientAnsvarig Sjuksköterska). Det kändes bra. Men jobbigt, att dra upp allt igen.

Känner mig ganska tom nu, halv på något sätt. Att spilla ut upplevelse på upplevelse och sedan går man ut helt tom!

Och det hjälper inte att Mia gör sig påmind med en obotlig hunger som inte går att stoppa. Hela tiden går jag till kylskåpet och tittar. Det enklaste för mig är att inte ha mer mat hemma än just det man skall äta, problemet är ju att jag bor inte ensam. Jag måste tänka på min älskling, han kan ju inte gå utan mat för att jag har ett problem. Jag måste lära mig att handskas med det. Funderar på att ta steget och ta kontakt med en ätstörningsenhet som kan hjälpa mig med struktur, om jag vågar!

Men på andra fronter går det bra. Det känns som att jag och min älskade har kommit till ett nytt stadium i vårt förhållande. Det är mer kärlek och ömsesidig förståelse och accepterande! Det är något fantastiskt och det håller mig uppe! Arbetet går bra för honom och det glädjer ju även mig såklart!