Använder Blogger.
RSS

Busy Land

Jag har många gånger försökt sätta mig och blogga, men det är så mycket som händer i mitt liv att jag vet inte vart jag skall börja!
Jag är en extremt komplicerad människa, jag är i alla fall komplicerad för mig själv.
Jag tänkte börja med en sak, det är jag och en vän som heter Bulimia Nervosa. Jag kämpar med vikten, är nu på min högsta vikt någonsin och trots att jag vet att det går inte att missbruka mat, det funkar liksom inte på så många nivåer, men så finns det den där sidan som vill offra allt bara för att bli smal igen. Och det är en konstant kamp.

En missbrukare av droger eller alkohol utsätts inte för att man måste ta lite av sin drog i lagom doser varje dag. Varje gång jag blir hungrig får jag ångest, ibland kan jag inte äta alls, oftast (just nu) blir det tvärtom, jag kan inte kontrollera mig och äter för mycket.

Denna eviga kamp är mycket påfrestande. Och ingen som inte är där kan faktiskt förstå hur det känns. Jag förstod inte själv innan jag blev sjuk.

Puh..
Ibland är det skönt att bara lufta lite tankar...

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

Chase Money


Jag var 15 när jag flyttade hemifrån. Hade ett jobb på helgerna men som max hade jag kanske 1500 kr att röra mig för hela månaden. Jag fick ihop det, trots att jag rökte,
Fram tills jag var 19 skötte jag mina räkningar rigoröst, jag jobbade hårt för att kunna festa hårt. Men det gick ändå eftersom jag jobbade mycket övertid och alltid ställde upp.

Sedan kom chocken, jag blev sjukskriven, fick leva på sjukersättning och blev dessutom i samma veva sambo men en kille som inte hade någon inkomst och missbruksproblem.
Jag fick det ändå att på något sätt gå ihop trots att vi nu var två personer som levde på mindre pengar sammanlagt än det jag fick ut ensam när jag jobbade.
Jag började halka efter eftersom min dåvarande sambo köpte opiater för en stor del av våran gemensamma inkomst.
Till en början gick till och med det ihop eftersom jag börjat jobba igen och som den arbetsmyra jag är jobbade mycket övertid.

Det värsta som totalt gjorde att hela min ekonomi kollapsade var att jag blev sjukare och blev inlagd med LPT tre gånger, de släppte inte på mitt LPT utan hade det tiden ut. I 1½ år åkte jag in och ut på slutenavdelningar och tappade mer och mer både ork och kontroll. Det slutade med att jag beställde hem gratisprover av allt och sedan glömde säga upp abbonemanget. Min sambo mådde själv oerhört dåligt och var inte kapabel till att ta hand om räkningarna.
Eftersom det var jag som bott i lägenheten innan stod redan allt på mig, hyra, TV/Bredband/Tele, el. Allt!
Och för att göra det än mer komplicerat hade jag börjat gå på extremt höga doser benzo vilket gjorde att jag inte brydde mig längre heller.

Jag halkade efter mer och mer, det började med en sak som tillslut eskalerade till Kronofogden, inkasso och allt annat.
Nu kan jag inte beställa hem något med faktura, jag kan inte exempelvis köpa en telefon via abonnemang, jag får inte ens HA ett abonnemang.

Det jag undrar är vart fan stödet finns för oss psykiskt sjuka som på grund av vår sjukdom faktiskt hamnat i en ekonomisk avgrund.

Nu måste jag åter igen vända mig till Soc för att få en typ god man men ärligt, hur kan man få hjälp att betala av allt det här, varför får inte vi ekonomisk kompensation precis som man hade fått om man fick reda på att man hade diabetes?

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

Om mig

Mitt foto
Stockholm, Sweden
Jag är en 25-årig tjej som lever med Emotionellt Instabil Personlighetsstörning och har mycket i ryggsäcken. Börjar äntligen lära mig att hantera mina problem och tar numera tag i mina problem istället för att ta ut mina problem på mig själv i form av olika självskadebeteenden! Jag bloggar för att jag hoppas andra kan läsa och ta hjälp av min historia