Så var man i hemstaden. Orkade inte sova i min lägenhet så jag sov hos mamma som är på semester. Det är ganska skönt för här finns TV och bredband vilket jag inte har i min lägenhet längre eftersom jag ju har den i några dagar till. Här finns dessutom inga jobbiga minnen av allt självskadebeteende och annan allmän skit som har hänt där.
Men ändå sitter ångesten i bröstet som en djävla parasit som inte vill släppa taget. Den här staden är inte för mig längre, jag har inget förutom min familj att hämta här och de kommer ju aldrig att lämna mig även om jag bor på andra sidan jordklotet.
Saknar min älskling också, att inte vakna och se honom bredvid mig är alltid lika jobbigt men att sakna är ju egentligen inget negativt i sig, förutom för stunden kanske.
Det här är inget hatinlägg mot någon, jag skriver bara vad som hände. Men då insåg jag att det finns inget för mig att hämta här, eller jo, min bästa vän är den jag kommer sakna mest men han kan alltid hälsa på oss i Stockholm då han och min man kommer också riktigt bra överens!
Nu har i alla fall jag och en väninna bestämt tjejdag/kväll med massa skämma bort oss själva på torsdag vilket gjorde att ångesten lättade när jag kunde få lite framtidsplaner.