Använder Blogger.
RSS

The Silence Thereafter

Idag är en sån där dag då vädret totalt påverkar mig. Jag känner mig tom, gör det jag skall på rutin, långsamt med tankar i huvudet som inte kan stillas!
Saker kommer tillbaka, nya problem hopar sig. Jag är bokstavligt talat den där personen som inte öppnar räkningarna. Jag orkar inte tänka på det, pengar är fan roten till allt ont. Det känns i alla fall så när man inte har några.

Sätter på massa Black Metal och kurar ihop mig mellan varven av tvätt och städning. Älskling är hos sin mamma och jag känner nästan att det är skönt. Jag vill vara ensam nu. Vill inte synas, vill inte prata. Jag vill bara vara själv helt enkelt!
Ibland har jag sådana dagar då allt och alla känns som en stor börda.
Någon som känner igen sig?

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

The Next Episode

Det börjar kännas lättare och lättare för varje dag som går. Jag och A kan kommunicera så mycket bättre nu av någon anledning och jag kan äntligen prata med honom vad som händer i mitt känsloliv nu när han inte är så stressad över jobb och sånt!

Jag har spenderat två dagar med en underbar väninna. Hon hälsade på med sin man här i Stockholm och medan männen pratade gick vi i gamla stan och bara pratade och på fredagen lagade vi paj och hade ansiktsmasker på och sådär. Bara chillade helt enkelt.

På fredag skall jag till min psykolog för andra gången, vilket också skall bli skönt. Jag skall även anmäla mig till en online KBT-kurs. Jag gör bara allt för att kunna må bättre. Och min kamp lönar sig. Jag har inte skadat mig i år, jag har inte haft så mycket självmordstankar det senaste och framtiden (om än oviss) ser ljus ut.
Jag har läst ut två böcker sedan den 2:a och imorgon blir det direkt till biblioteket!

Nu måste jag börja forska om aktivitetsersättning och om jag skall ansöka om det nu innan jag blir utförsäkrad i mars.

Idag skall vi antagligen äta middag hos svärmor, får hoppas att A's bror är hemma också. Han har halvt blivit en bror för mig med och det var längesedan vi sågs nu.

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

Black Hole Sun

Tillbaka i Stockholm. Precis träffat min nya psykolog och PAS (PatientAnsvarig Sjuksköterska). Det kändes bra. Men jobbigt, att dra upp allt igen.

Känner mig ganska tom nu, halv på något sätt. Att spilla ut upplevelse på upplevelse och sedan går man ut helt tom!

Och det hjälper inte att Mia gör sig påmind med en obotlig hunger som inte går att stoppa. Hela tiden går jag till kylskåpet och tittar. Det enklaste för mig är att inte ha mer mat hemma än just det man skall äta, problemet är ju att jag bor inte ensam. Jag måste tänka på min älskling, han kan ju inte gå utan mat för att jag har ett problem. Jag måste lära mig att handskas med det. Funderar på att ta steget och ta kontakt med en ätstörningsenhet som kan hjälpa mig med struktur, om jag vågar!

Men på andra fronter går det bra. Det känns som att jag och min älskade har kommit till ett nytt stadium i vårt förhållande. Det är mer kärlek och ömsesidig förståelse och accepterande! Det är något fantastiskt och det håller mig uppe! Arbetet går bra för honom och det glädjer ju även mig såklart!

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

Grind

Folk frågar hur jag mår. Jag vet inte riktigt hur jag skall svara på den frågan. Jo, i jämfört med hur jag mådde för ett år sedan mår jag super! Men liksom i allmänhet är det ganska grått. Det är gråzoner överallt som jag inte vet hur jag skall hantera.
Mitt liv är liksom bortom min kontroll och det är läskigt som fan!
Jag vill helst att någon bara säger åt mig hur fan jag skall lyckas fixa det här men ingen kan ju bestämma åt mig.

Och alla tankar, jag tänker för mycket, överanalyserar sönder allt. Det var enklare när man var yngre och var skyddade från orättvisorna. Så var tar jag då vägen? Jag vet inte vad jag vill bli, vem jag är eller vem jag har varit. Hela min jag-känsla känns så vag att jag snart kommer sluta lyssna på något jag själv säger.

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

Nitlott

Har landat lite i att vara på landet. Det är, inte så mycket att göra, och jag vill inte göra speciellt mycket heller.
Men på söndag är det ett år sedan jag vaknade till den värsta synen i mitt 24-åriga liv. Min fästman, livlös, död.
Det är fortfarande svårt att försöka tro på. Jag har förträngt precis allt som hände, läste ett gammalt statement som var mycket mer detaljerat än något jag kommer ihåg idag. Jag brukar förtränga allt som är jobbigt, så även de dagarna.

Att hösten kommer är ännu en reminder om vad som hänt, vad jag gjorde för ett år sedan, vad jag gör idag. Det är vansinnigt vad som kan hända på ett år egentligen, och hur man faktiskt ändå överlever en sådan katastrof.
Men det är svårt med många tankar..

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • RSS

Om mig

Mitt foto
Stockholm, Sweden
Jag är en 25-årig tjej som lever med Emotionellt Instabil Personlighetsstörning och har mycket i ryggsäcken. Börjar äntligen lära mig att hantera mina problem och tar numera tag i mina problem istället för att ta ut mina problem på mig själv i form av olika självskadebeteenden! Jag bloggar för att jag hoppas andra kan läsa och ta hjälp av min historia