Har landat lite i att vara på landet. Det är, inte så mycket att göra, och jag vill inte göra speciellt mycket heller.
Men på söndag är det ett år sedan jag vaknade till den värsta synen i mitt 24-åriga liv. Min fästman, livlös, död.
Det är fortfarande svårt att försöka tro på. Jag har förträngt precis allt som hände, läste ett gammalt statement som var mycket mer detaljerat än något jag kommer ihåg idag. Jag brukar förtränga allt som är jobbigt, så även de dagarna.
Att hösten kommer är ännu en reminder om vad som hänt, vad jag gjorde för ett år sedan, vad jag gör idag. Det är vansinnigt vad som kan hända på ett år egentligen, och hur man faktiskt ändå överlever en sådan katastrof.
Men det är svårt med många tankar..
Förlåt... igen..
8 år sedan
1 kommentarer:
belys hur stark du har varit, hur långt du har kommit under bara ett år, ett år som flyger förbi men ändå står för så mycket, att man klarar sig igenom ett år är mer än de flesta tyvärr
jag säger tyvärr eftersom jag tidigare varit en av de som inte ens klarat att kämpa för mig själv
jag beklagar verkligen det som hänt dig, hänt honom
och som sagt att du inte gick beserk efteråt är något vara skitstolt över
Skicka en kommentar